Det här med att unna sig, är inte det jäkligt märkligt? Jag menar, vad är det egentligen för föreställningar vi har som guidar våra beslut? Handlar det om att vi är ovärdiga, gör något förbjudet eller kanske belönar oss själva? I veckans artikel resonerar jag kring fenomenet ”unna sig” , häng på och se om du tänker likadant som jag!
Jag måste bara fråga! Har ni också stunder då ni behöver stanna upp och läsa ett ord om och om igen för att vara säker på att ordet: 1. faktiskt finns, 2. faktiskt heter så, 3. faktiskt används relativt ofta utan att vi hängt upp oss på det innan?
Unna är ett sådant ord som jag ibland hakar upp mig på, existerar det verkligen? Jag har nästan behövt att konsultera Svenska Akademins Ordlista innan jag skrev denna artikel. Skämt och sido, visst existerar det både för sig själv och i kombination med annat (ex. missunna).
Är det fel att unna sig?
Jag har funderat på om det här med att ”unna sig” är en typisk svensk grej? Något som finns i vår kultur och som vittnar om en tidigare sparsmakad levnadsstil där guldkant sattes på tillvaron endast ett fåtal gånger per år. Sett ut vår svenska historia, som kantas av luthersk lära och armod, har livet för de allra flesta inte varit så fett. Arbete och uppehälle har varit det som upptagit större delen av dagen och en dröm om något annat har varit svårnärd. Det blir gärna så, när tiden går åt till basbehoven.
Men måttlighet och sedlighet har varit starka krafter som historiskt präglat det svenska samhället och kanske är det därifrån som en del av uppfattningen om att bekvämlighet, lyx och njutning inte är till för alla.
Att unna sig blir därför ett uttryck som medför en rad outtalade sanningar beroende på vad det handlar om. Så som ”jag är värd/inte värd detta just nu”, ”Jag gör något lite förbjudet eller normbrytande”, ”jag borde inte, men gör ändå”, ”jag har kämpat och därför förtjänar jag detta”.
Varför är det problematiskt att unna sig?
Det handlar egentligen i grund och botten om varför du själv anser att du unnar dig. Inte sällan förekommer ordet och handlingen i en kontext där det föregåtts av en specifik prestation. ”Nu har jag tränat så jag får äta en glass!”. Detta är ingen ovanlig belöning för att man varit duktig och kanske inte heller den sämsta av ”unnanden” som finns. Men du kan äta glassen oavsett om du tränat eller inte. Att prata om att unna sig viss mat någon gång ibland bidrar snarare till att skapa en osund och onödig vibe kring viss typ av mat. Istället för att bara se det som sådant man äter lite mer sällan, något helt oladdat och neutralt.
Det kan dessutom bli riktigt osunt när man använder sig av uttrycket i situationer det absolut inte hör hemma i. Exempelvis, ”jag unnar mig att vila några minuter”, ”jag unnar mig att pausa” eller ”jag unnar mig att träna idag”.
Vila är inget vi unnar oss, det är ett grundläggande behov kroppen har. Likaså gäller det rörelse och nedvarvning. Vi får inte börja se våra kroppsliga funktioner som något som vi måste ”unna oss” att ha, när de är självklara biologiska signaler. Vila är absolut inget vi unnar oss och därför måste vi sluta upprätthålla en osund attityd till vila, pauser och avkoppling. Som om det prestationslösa varandet är något felaktigt och icke eftersträvansvärt.
Unnanden & föreställningar
Det finns många andra situationer där vi säger att vi unnar oss saker också, ett sådant exempel är shopping. Så nästa gång du vill unna dig ett nytt inköp så stanna upp och fundera för dig själv. Varför vill du handla och ur vilken känsla uppkommer behovet av att handla? Varför skulle du vara mer värd att handla nu bara för att du gjort bra ifrån dig på jobbet? Eller varför är just den varan du vill ha något att ”unna” sig? Vilka föreställningar ligger egentligen till grund för det här ”unnandet” och är det föreställningar du vill fortsätta upprätthålla och lära ut till exempelvis dina barn?
Så, ska vi sluta unna oss då?
Kanske, kanske inte.
Vill du shoppa utifrån en känsla av belöning och unnande så go ahead! Kanske stör det dig inte det minsta!
Men vill du unna dig saker som sömn, vila, återhämtning, träning, matintag och socialt umgänge så är min rekommendation att ta dig en rejäl funderare på om detta är sunt eller inte.
Eftersom att mina prestationer, (eller dina för den delen), inte har något att göra med om jag är värd en pizza eller nya skor så behöver jag sällan unna mig något. Jag väljer att se det som att jag tar beslut i den riktning som får mig att må bra. För att må bra, det är jag alltid värd oavsett vad som än händer i mitt liv.
Gillade du denna artikeln? Kika då in:
Be the change you want to see in the world
Hur du följer din intuition
Duger jag inte som jag är?