Veckans artikel tar upp ett ämne som alltid är lika aktuellt och som förmodligen kommer fortsätta vara aktuellt så länge människan lever. Nämligen den bekväma konsten att vänta sig till en förändring. Som om det är i den egenvalda väntan som framgång, hälsa och lycka plötsligt dyker upp. Alldeles av sig själv. Men är väntan alltid av ondo och hur bryter man den där bekväma väntan? Det och lite till tar vi upp nedan.
Är du också en mästare på det? Att vänta dig till en förändring?
”Nej, jag kan inte börja mitt nya liv just nu! Får se, det passar nog bäst efter mammas kalas. Eller inte, för efter det har jag AWn om tre veckor. Sen är det så nära jul. Efter nyårshelgen, då kan jag börja! Det blir bra”.
Känner du igen dig? Resonemanget ovan är tudelat, det ena handlar om väntan och det andra om ett tankefel. Det är det förstnämnda vi tar upp här, tankefel kommer en annan vecka!
Är det alltid fel att vänta?
Handen på hjärtat – nej! Det är faktiskt inte alla som slänger sig över göromålen direkt utan att tveka. Som går för målet pronto och satsar hundra procent. Även jag trillar dit ibland, tro det eller ej. Men när väntan blir som en slags mysig tröja så är det dags att se upp. Den typen av tröja är väl besläktad med offerkoftan och vi vet alla vilken nytta den gör – ingen alls.
Att ta det lugnt och vänta lite innan beslut tas är inget negativt. Ibland är det klokt, speciellt om det är mycket känslor inblandat. Bra beslut tas ju sällan i affekt. Det finns också andra saker som kan vara bra att vi tillåter tar lite extra tid. Exempelvis färgvalet i köket eller att skaffa barn, ja ni fattar vad jag menar. Men när väntan används som en ursäkt för att inte komma igång med något, det är då det riskerar att bli bekvämlighetsvarning.
Väntan ger stiltje
Jag tror att vi alla någon gång har valt att vänta istället för att agera. Ibland har man kanske inte riktigt bestämt sig, ibland känns det lite obekvämt. Att sätta bollar i rullning kan vara skrämmande för många, för andra finns det ekonomiska incitament. Men något som säkert många också upplevt är priset man får betala för bekvämligheten. Nämligen den där tråkiga känslan av ha något ofärdigt hängande över sig. Något som man nosat på men vars doft fortfarande är kvar i näsborrarna. Den påminner om vad vi borde göra, vad vi hade mått bra av, vad vårt allra innersta säger till oss att göra. Men ändå låter vi tysta den genom väntan. Och ju längre vi väntar, desto svårare blir det. Varför?
Därför att det finns ingen energi i väntan. Bara stiltje.
Det är i rörelsen vi finner energi, det är rörelsen som tar oss framåt. Inte bara bokstavligt utan också på ett osynligt men energimässigt plan. Den upplevelsen har alla haft, när man har en dag där allt flyter på. Man löser uppgifterna, hanterar problemen och vips, så var den dagen slut. Det är i den energin vi behöver befinna oss för att få saker och ting gjort. Men den energin kommer inte alltid av sig själv, vi måste också vara med och skapa den.
Att skapa energi och att göra
Genom att praktisera självmedvetenhet kan vi bryta det icke framgångsrika väntandet och istället fokusera mer på att göra. Vi behöver blir medvetna om hur vi reagerar och varför. Följande frågor kan vara till hjälp där:
– Hur reagerar jag oftast när jag behöver besluta om saker som rör mig och mitt liv?
– Hur reagerar jag på förändringar och vet jag vad jag borde göra men varför jag inte gör det?
– Hur ofta hittar jag på ursäkter för att det är bekvämast så?
När du funderat över ovanstående frågor är det dags att blicka framåt och se hur du kan motverka att falla offer för väntan. Här kan följande frågor vara behjälpliga:
– Var uppriktig och ärlig mot dig själv, vad behöver du för att sätta igång?
– Vad finns det som hindrar dig och är det verkligen ett regelrätt hinder?
– Hur tror du att du skulle må/känna imorgon om du startade redan idag?
– Hur skulle du fira om du tog första steget redan idag?
Som med allt annat förändringsarbete gäller det att bryta vanan att vänta tillräckligt många gånger. Detta gör man genom att:
• Börja vanebrytandet genom att agera på små saker som annars alltid blir satt på vänt. Exempelvis plocka in disken i diskmaskinen eller bädda sängen varje morgon.
• Ge inte dig själv en chans att backa ur, bestäm dig en gång för alla att agera direkt.
• Anpassa agerandet till en lagom nivå som inte känns tung och jobbig. (Boka inte in 5 träningspass första veckan utan börja med 1 – 2.)
• Visualisera agerandet och ladda din inre bild med en skön känsla! Det ska kännas KUL att komma igång, inte tufft och jobbigt.
• Involvera en familjemedlem, vän eller coach som en ”accountability partner”, någon som kontrollerar att det du säger att du ska göra faktiskt blir gjort.
Kom ihåg – det är i rörelsen förändring sker och det är upp till dig att skapa den rörelsen. För väntan kommer med största sannolikhet inte ta dig någonstans.
Kloka ord. Jag brukar rekommendera mina klienter att ta det som på skånska heter musa-steg. Då blir inte promenaden skrämmande svår. Även små steg är en rörelse, precis som du beskriver. 🙂
Helt rätt! Musa-steg it is!