Det är som om det sitter i ryggmärgen, den där rädslan för vad folk ska tycka och tänka om du gör si eller så. Rädslan som ibland förkläs till ursäkter och gör så helt enastående idéer vittrar sönder (men sällan glöms bort). Ofta är det åsiktstinna personer med glappande mun, vars bristande självinsikt skapar obehag hos andra. Men, det är ju svårt att ändra på någon annan så, vad ska vi göra då?
Jag tror att alla människor någon gång har oroat sig för vad andra människor ska tycka och tänka. Har det inte handlat om utseende så har det varit beteenden eller (bristen på) materiella tillgångar. Tänk om inte hen gillar min nya klänning? Tänk om någon ser mig gråta? Snart kommer någon påpeka att vår ytterbelysning är sönder så vi måste nog åtgärda det nu, innan folk börjar prata.
Exemplen är tusenfaldiga och både triviala och banala. Men de är inte desto mindre aktuella och gör inte hellre desto mindre ont.
Det evolutionära oket
Men hur kommer det sig då att så gott som alla människor någon gång är oroliga för vad andra ska tycka och tänka? Svaret finns främst att hitta i vår biologiska utveckling. Att vilja passa in och vara till lags har varit en viktig funktion för människan. Att vara en del av den grupp eller stam man vandrat med har varit en fråga om överlevnad många gånger. Ensam är inte stark och att kastas ur gruppen och behöva klara sig själv har varit förenat med utsatthet och fara. Att tillhöra en gemenskap och vara en del av någonting har också varit viktigt för vårt fysiska och psykiska välmående. Det är i samhörighet med andra, om så bara några få, som många mår som bäst.
Faktumet att vi är flockdjur och att vi har en inbyggd ovilja att skilja oss från massan brukar jag kalla det evolutionära oket. Det ligger helt enkelt över oss, vare sig vi vill eller inte. Det kan faktiskt kännas skönt att ha en förklaring på varför man känner som man gör inför detta. Det är alltså fullt naturligt, även om det kan få riktigt trista följder i vår moderna värld.
Vad ska alla andra tycka?
Det kommer många konsekvenser med att placera en stenåldersmänniska i en modern och högteknologisk värld. Detta ser vi på många håll, inte minst när det gäller stress och stimuli. Även viljan att tillhöra en grupp ställer till det för oss, inte minst när vi önskar gå vår egen väg. Med vårt höga medvetande och moderna värld ligger möjligheterna uppradade framför oss och vi, åtminstone i denna delen av världen, har möjlighet att välja fritt vad som fångar vårt intresse. Ändå är det många som inte vågar kliva utanför boxen utan en tyst tillåtelse ifrån andra.
I vår kultur har vi dessutom den välkända Jantelagen som skildrar ett inneboende tanke- och beteendemönster som finns djupt rotat i den skandinaviska kulturen. Att sticka ut ifrån normen kan tolkas som en vilja att vara bättre än någon annan, att ställa sig över andra värdemässigt. I ett samhälle där alla är lika (lite) värda och styrs av konformitet är det lätt att få människor att rätta sig i ledet. Annars blir de utpekade, utstötta och skambelagda. Till mångt och mycket lever den här kulturella resten kvar och bidrar till allt från dålig självkänsla till mindervärdeskomplex. Det gäller därför att inte förledas när allt från kändisar till politiker, i någon form av tillfällig sinnesförvirring, lovsjunger Jantelagen som något bra.
Vad ska jag göra?
Utifrån ovanstående text kan det tyckas som om både evolutionen och kulturen ligger oss i fatet när det kommer till att våga gå vår egen väg. Men faktum är att det genom några kraftfulla insikter faktiskt går ganska bra att bryta med både folks åsikter så väl som evolutionen. Det som krävs är förståelsen för att:
Vad alla andra tycker och tänker om dig är baserat på deras erfarenheter i livet. Allt de själva vågar och inte vågar präglar deras uppfattning och färgar de råd de ger. Med andra ord – deras åsikter baseras på deras egna
begränsningar och säger ingenting om ditt liv eller dina möjligheter.
Människor söker generellt efter umgänge som bekräftar dem själva och deras idéer. Därför klumpas liknande erfarenheter och syn på livet ihop. Risken är stor att dessa människors världsbild blir till en universell sanning som ska gälla för allt och alla. (Välj därför människor med silkesvantar, för du väljer även deras världsbild.)
Att låta andra människor diktera begränsningarna i ditt liv är ett val som du aktivt gör. Oavsett om det är svårt eller självkänslan är låg är det i slutet ditt ansvar att leva ett liv som du önskar. Stärk dig själv, arbeta med din självkänsla och träna mentalt för att våga leva ditt liv och inte någon annans begränsningar.
Ibland gör vi saker så svåra. Vi tycker också om att problematisera och framhäva att det ”minsann inte är så lätt”. Men ibland är det bara lite faktisk kunskap och några insikter som behövs för att ta första steget – i detta fall till att bli kvitt rädslan för vad alla andra ska tycka och tänka.