Livspussel känns som ett av de där inneorden just nu. Alla ska pussla. Alla bitar måste passa. Risken är att det blir en hel del måsten. I denna artikel vill jag lyfta lite funderingar som kommit med ordet livspussel och hur vi bör tänka kring det. Häng med! 

När jag hör pussel tänker jag på de Disney inspirerade och färgglada pusslen jag hade som barn. De där med allt från 50 bitar till 100. Jag kan inte komma ihåg att jag gillade att pussla så mycket, det tog sådan tid och det kändes som om det aldrig blev klart. Kanske har just den känslan något att göra med mitt förhållningssätt till trendordet livspussel? Högst troligt är det så!  

Över lag tycker jag att ordet livspussel ger en ganska bra beskrivning av det svenska vardagslivet. Vi har trots allt många olika saker som ska klaffa för att varje dag ska gå i lås. Men det handlar så klart inte bara om att livet ska fungera på ett funktionellt sätt.  Livet  som helhet består av många bitar som ska passa ihop för att skapa ett så positivt resultat som möjligt. 

Ordet pussla behöver i sig inte vara något negativt, mitt pussel skiljer sig säkert ifrån ditt. Vi pusslar i olika takt och vi har olika många bitar. Någon blir färdig snabbare, någon har knappt fått ihop ramen ännu. Därför blir det onödigt att jämföra livspussel, precis som allt annat i livet när det kommer till att jämföra. Men det är svårt att komma ifrån att ordet livspussel ändå för med sig en klang av att något är utmanande, svårt och kräver mycket tid. Som om pusslet måste läggas på tid. Någon som känner igen detta? Jag kommer här nedan ställa ett antal frågor som du kan ta med dig, om du är en av dem som ofta sysslar med livspussel. Frågorna är ställda i all välmening alltså, så du inte pusslar fel…     

Hur vill du att ditt livspussel ska se ut? 

Du är väl inte en av dem som pusslar utan att ha locket med den slutliga bilden framför dig? För det kan ju vara riktigt svårt och ta väldigt lång tid. Vill du att pusslandet ska fortlöpa utan allt för mycket motstånd är det bra om du iallafall har ett hum om hur resultatet ska se ut. Då blir det garanterat lättare. Visst finns det en charm i att sätta samman bitarna utan att riktigt veta vad som väntar. Men detta kräver helt andra resurser eftersom chansen annars är stor att pusslandet blir svårjobbat, fyllt av stress och velande. Kanske försöker man också forcera bitar på plats som inte alls ska vara där. 

Hur svårt önskar du att ditt livspussel ska vara? 

Huruvida ett livspussel känns stressande eller inte har helt och hållet att göra med hur många bitar du valt. Har du kanske tagit dig vatten över huvudet med ett 1 000-bitars pussel? Eller har du hittat perfekt harmoni i ett 50-bitars pussel? Det som är viktigt att komma ihåg här är att det inte ligger någon prestige i antal bitar. Alla har olika många, pusslar olika långsamt, att jämföra antalet bitar är fullständigt icke-relevant för dig. Det finns de individer som tror att det är bättre med många bitar. Att mängden på något sätt är statushöjande eller avgörande. Strunt i det! Det finns ingen korrelation alls. Det är bitarnas innehållsvärde som spelar roll, inte antalet!

    

Sortera ut bitar som inte passar!  

För att ett livspussel ska kännas hanterbart gäller det att du väljer bitar med omsorg. Bitar som alla bidrar till det där slutliga resultatet du vill ha. Ibland smyger det sig in bitar som inte alls passar in. Släpp dem då! Sortera bort dem. De har inte där att göra. Välj aktivt endast de bitar som med lätthet passar in. Kanske behöver de vridas och vändas på lite, men när de hamnar rätt så är det ingen tvekan. De ska vara där och de fyller sin funktion!

Att skapa ett enkelt livspussel innebär inte ett innehållslöst liv. 

Livet i sig består av sådant vi väljer och sådant vi inte väljer. Vi väljer vad vi vill arbeta som, hur vi vill bo och vilka människor vi umgås med. Vi väljer inte genetiska sjukdomar, olyckor eller dödsfall. Eftersom livet dessvärre innehåller en del av det sistnämnda så anser i alla fall jag att vi bör göra så mycket vi kan för att våra val ska underlätta våra liv. Att vi väljer det som ger oss glädje, det som ger oss styrka och att vi skapar en tillvaro som flyter på. Att välja endast de bitar som passar in i vårt pussel och kanske hålla oss till färre snarare än fler är faktiskt att föredra. Återigen, det är bitarnas innehåll som räknas, inte antalet.    

   

Därför avsäger jag mig livspussel!

För mig är det här med livspussel tudelat. Liknelsen mellan livet och ett pussel som sakta växer fram är en härlig jämförelse som jag ser stor tjusning i. Men när det kommer till pusslandet som ett kämpande för att få ihop själva resultatet, så är jag inte lika såld. Jag vill nämligen inte att min vardag ska karaktäriseras av ett konstant problemlösande. Ett vridande in och ut för att vardagen ska gå ihop. Då läcker man energi varenda dag. Därför har jag bestämt mig för att avsäga mig det här med livspusslande. Jag lever hellre utan pusslande och sparar min energi till de dagar då problemlösandet blir oundvikligt. 

Veckans MT-fråga: 

Hur många bitar har ditt livspussel och behövs verkligen alla? Vad skulle hända om du tog bort några?