Det är inte länge sedan materiell lycka var det alla önskade sig. Fina hus, snabba bilar och massa pengar på banken. I västvärlden har reaktioner mot detta kommit, en massa skanderar att glädje och lycka inte kan köpas för pengar. Fokuset riktas istället inåt, i ett försök att hitta en inre mening. För vissa går det ganska bra, för andra inte. Oavsett hur bra det går måste vi alla (ja, alla som ingår i samhället) ändå förhålla oss till den yttre världen. Den som är full av räkningar som ska betalas och deklarationer som ska lämnas in. Det kan kännas som om vi aldrig blir riktigt fria.
Vi har gjort saker för att det är vad vi trott omgivningen förväntat av oss.
Att vara en del av det samhälle vi lever i kommer med ansvar, normer och kriterier som måste uppfyllas. Vi är lärda att göra rätt för oss. Att vårt värde bedöms genom våra prestationer och att människor som inte gör sitt bästa är lata och odugliga. Många av oss har sedan barnsben blivit drillade i vikten av utbildning och höga betyg. Att inte sticka ut ur mängden men ändå sträva efter att vara lite bättre än alla andra. Ofta genom prestationsinriktad och inte sällan glädjelös aktivitet. Vi har gjort saker för att det är vad vi trott omgivningen förväntat av oss. Vi har också gjort saker som samhället faktiskt förväntat av oss. Men till vilket pris?
Livsglädjen så klart.
Allt det som får vårt hjärta att pumpa lite extra har fått stå tillbaks för det vi kallar ”måsten”. Trots att vi ser hur vår del av världen gått ifrån att kämpa för överlevnad till att ha en stabil välfärd mår vi sämre än någonsin. Mentalt alltså. För att inte behöva oroa oss för mat och boende avsätter vi minst åtta timmar av vår vakna tid till förvärvsarbete. För många fortsätter arbetstiden när de kommer hem, med planering och ibland oro över nästkommande dag. Detta samtidigt som vi försöker kultivera våra intressen, göra mer av sådant som gör oss glada. Allt är så inrutat och uträknat att det där som är livet glöms bort. Det finns inte längre plats för det.
För vad är livet egentligen?
Det rätta svaret är att det är olika för alla. Men många hade nog svarat precis detta ovan. Jobba, äta, sova och på tiden som blir över – vårda relationer, familjeliv etc. Så börjar vi om igen. Allt till ackompanjemanget av kaffe, alarmerande kortisolnivåer och en ständig känsla av att ha för lite tid. Både för jobbet och privatlivet.
Men om jag skulle svara på vad livet är, vad skulle jag säga då?
Förmodligen att livet består av mängder med upplevelser och att vi, till mångt och mycket, själva bestämmer över dessa upplevelser. Upplevelser som genererar glädje och utveckling är sådant som genererar livskvalitet. Det är därifrån vi tankar vår energi, som gör att vi tycker livet är spännande och roligt att leva. Andra upplevelser, de som är raka motsatsen till glädjefyllda men som kommer med att vara människa, är lättare att hantera om energin är hög. Om vi aktivt försöker skapa upplevelser som ger oss glädje och energi blir livet långt roligare att leva. En sådan upplevelse kan vara allt från fika i trädgården till en cykeltur på grusvägen i skogen. Det kan vara sysslor på en arbetsplats som ger mening och utveckling. Det kan vara en resa till Kina eller sovmorgon en vanlig onsdag. Vad som får människors hjärtan att slå ett extra slag kan vara både stort och litet.
Många människor har glömt vad som får dem att känna glädje på grund av de samhällskrav som lagts på dem. Glädjen till livet försvinner i stress och press. Vi är många som har det hur bra som helst, men vi kommer inte ifrån den ökade psykiska ohälsan.
Tills någon med kunskap om social ingenjörskonst har förändrat det här samhället i sina grundvalar ser jag bara en lösning. Att vi hjälper oss själva och varann att välja mer livsglädje och hittar vägar till att leva ett mer glädjefyllt liv.
Veckans MT fråga:
Hur kan du göra för att få in mer livsglädje i ditt liv? Hur stora förändringar vågar du göra för att nå dit? Och vad vore det värt för dig om livet plötsligt kändes mer meningsfullt och roligare att leva?
