Nu när det är så i ropet att välja umgänge och sålla bland energitjuvar är det lätt hänt att vi glömmer något viktigt. Nämligen personen som blir bortvald. Det kan vara riktigt jobbigt att vara den som plötsligt inte längre är god nog för umgänget. Den som kanske lämnas med tusen frågor och undrar vad som hände när vänskapen tog slut. I denna artikel tar jag upp svårigheterna med att bli bortvald och vi ser på olika strategier för att hantera detta. Nej, inte heller denna artikel är skriven i syfte att klappa på axeln och bekräfta offerrollen. Som vanligt uppmanar jag till en nykter bild och handlingskraftig hantering. 


Detta är fjärde och sista delen i ”En serie om vänskap”, följetången där jag adresserar olika ämnen på temat relationer. Du kan läsa de föregående veckornas artiklar här, här och här


Låt mig klargöra en sak innan vi sätter igång. 

Ja. 

Ja, ja och åter ja. 

Det GÖR ont att bli bortvald. 

Känslorna är helt normala och förståeliga. 

Det är okej att gråta och grubbla (i lagom mängd) över vad som egentligen hände. Det är okej att för en kort stund undra om det är något fel på dig och vad du kunde gjort annorlunda. Ingen av dessa känslomässiga reaktioner är fel. De är snarare hälsosamma och normala utifrån händelsen. Med det konstaterandet väljer jag att lämna svackan av jobbiga känslor för att istället titta på vad vi kan göra åt saken. För det är nämligen det som är syftet med mental träning, att vi utgår från nuläget men tittar framåt. Hur vill jag må framöver? Detta underminerar på intet sätt de jobbiga känslorna som situationen för med sig, det ändrar bara fokus. Redo? Då kör vi!  

Som ni kunde läsa förra veckan fanns det många anledningar till att vänskap kan ta slut. Hur brytningen sker varierar också. Det enklaste scenariot är såklart när det sker på ömsesidig nivå, då båda mer eller mindre är tillfreds med att inte längre umgås. Ibland sköter det sig själv, ibland föregås det av att man pratat ut. Ibland sker det via sms, ett telefonsamtal eller bristen av dem, att kontakten rinner ut i sanden och tillslut hörs man inte mer. 

Att vara den som blir lämnad kvar är inte enkelt. Tusen tankar far genom huvudet och det är svårt att veta vad som är sant och inte. Här går det att hantera läget på olika sätt, låt oss titta på några av dem.


1. Den objektiva självrannsakan


När den första chocken lagt sig blir det lättare att samla tankarna. Vad var det som hände egentligen? 

För att få ett svar på frågan krävs antingen att din f.d. vän berättar eller att du börjar rannsaka dig själv. Oavsett vilket så kommer här en mycket viktig del av personlig utveckling in, nämligen självkännedom. Har du en hög självkännedom har du lättare att bedöma situationen, speciellt om vännen valt att bryta på grund av dig. Kanske har du blivit kallad energitjuv, en nej-sayer eller annat tråkigt. Kanske upplever inte vännen att du visar intresse, kan sätta dig in i hens behov eller liknande. När den upplevda skulden till brytningen hamnar på dig, är självinsikten guld värd. 

Ligger det kanske något i vad vännen säger? Istället för att slå ifrån dig frågan eller dramatiskt slänga dig med hull och hår in i ledsamheten kan du pröva att förhålla dig objektiv till det hela. Det kallas självrannsakan och när du gör det på rätt sätt är det otroligt utvecklande. Kanske får du insikter om dig själv som du helst velat vara utan, men det är en del av grejen. Genom att se på oss själva, våra förmågor och brister, lär vi oss mycket om oss själva och kan se saker ur andra perspektiv. Det handlar inte om att lägga skulden på sig själv, det handlar om att få veta hur man blir en bättre person i framtiden. 

Har du svårt att förstå det som personen ifråga angett som anledning, en tråkig beskrivning av dig kanske? Då kan det vara en god idé att samtala med ett par andra vänner. Var ärlig och fråga, upplever de samma sak? Be dem vara uppriktiga. Om de, i all sin ärlighet, inte kan se något av beskrivningen i dig kanske den inte är så relevant trots allt? Ljuger då din f.d. kompis ifråga? Nej, jag ska förklara.


2. Förståelsen att alla upplevelser är subjektiva
    


Din kompis värderar dig och er vänskap precis likadant som hen gör med allt annat. Den filtreras och bedöms genom den personens erfarenheter och syn på världen. Utifrån dennes känslomässiga tillstånd. Upplevelsen av dig skapas hos den andre parten, det är bland annat därför (lite förenklat) som människor kan ha olika uppfattningar om dig. Uppfattningen baseras på den kontext du befinner dig i. Beroende på om du är på jobbet eller om du är hemma så går du in i en roll. Det är den rollen som bedöms. (Att dina andra vänner därför inte alls känner igen beskrivningen av dig har kanske att göra med att de inte sett dig i den rollen.)  

För att återgå till den andra partens subjektiva upplevelse så innebär detta att bedömningen också kan ha väldigt lite med dig att göra. Kanske personen i fråga har svårt att sätta ord på känslor eller inte förstår sina egna känslor. Då är det lätt att slänga sig med begrepp som energitjuv trots att det kanske inte ens handlar om det. Det är snarare individens egen oförmåga att hantera sina känslor som ligger till grund för beslutet. Men en bristande självinsikt och förståelse för känslor gör att skulden läggs utanför dem själva, i detta fall på dig. Det kan kännas både orättvist och taskigt, men detta är vanligare än vad vi tror. Så, kanske säger den andre partens upplevelse mer om den personen än om dig? 

Genom att förstå att upplevelsen är subjektiv blir det lättare att distansera sig till det hela. Det innebär nämligen att den personen inte har monopol på att definiera dig och till och med att den personens bild kanske inte säger ett skvatt om dig?
 


3. Att välkomna förändring, även när den är smärtsam.


Om du tittar tillbaks på ditt liv har du säkert många exempel på vänner som varit med dig under en viss period i livet men som du nu inte längre träffar. Detta börjar redan i förskolan och fortsätter genom uppväxten. Vissa kompisar kanske har funnits med från första början, andra har kommit och gått. Även du har varit den vandrande kompisen någon gång, den som funnits vid sidan i några år men sen har du kanske flyttat, bytt skola eller annat och ni tappat kontakten. När man börjar se på livet och vänskap på det sättet, att vi följs åt en stund på vägen, så blir det inte lika traumatiskt när förändringar sker. 

Kanske är det inte menat att ni ska fortsätta tillsammans? Anledningen till detta uppenbarar sig i framtiden. Resonemanget är inte konstigare än att det går att applicera på hur föräldrar bevittnar när barn kommer hem och gråter över att någon inte vill vara kompis mer. Det slutar med nya vänner och kompisen glöms bort. I framtiden visar det sig att kompisen kom in i fel kretsar och lever inte alls något bra liv idag. Då hade den där stunden av gråt och känsla av svek  en mening trots allt. Det dröjde bara några år innan det uppenbarade sig varför. Om du väljer att se på livet med dessa glasögon kommer du se att mönstret återupprepar sig både för dig och andra. 

Därför bör vi lära oss att välkomna förändring trots att den smärtar. Saker och ting händer av en anledning, vi kanske bara inte ser det just nu. Det är en tröst lika bra som någon annan.
 


4. Du äger makten att bestämma hur mycket detta ska påverka dig


Även om det gör ont att bli lämnad finns det en gräns för hur ont det får lov att göra. Den gränsen sätter du själv. Det är nämligen bara du som kan bestämma hur länge något ska få lov att göra ont. Hur ofta du ska tänka på det och vilka konsekvenser det ska få i ditt liv. Du äger makten och självbestämmanderätten att sätta ner foten för dig själv och säga nej, nu är jag färdig med detta ältande och dessa känslor. Nu är det dags att blicka framåt! 
För sanningen är den att du kan aldrig bestämma hur andra människor ska agera eller tala, du kan bara bestämma dig för hur du ska förhålla dig till det.
 

Att vara den som blir bortvald är jobbigt men du väljer i slutändan hur du vill förhålla dig till det. Det är okej att vara ledsen och att sörja, det är mänskliga och framförallt viktiga känslor som ska tillåtas att kännas. Men precis som det finns en tid för att vara ledsen finns det en tid för att vara handlingskraftig. Genom en självrannsakan, förståelse för att varje människa har en egen upplevelse av verkligheten och genom att ta makten över ditt liv kan du ta dig igenom detta. Nej, det är inte enkelt men det är sällan något som utmärker livets utmaningar. Vi ska bara igenom det. På vilket sätt bestämmer du.